Feltänk

"Du har så många feltänk"
Orden är hans. Jag funderar på om det är rätt ord? Feltänk?

Jag kanske har ett annat sätt att tänka, men är det feltänk för det?
Är saker feltänk så fort de inte är som hans tänk?

Jag kan förstå om han tycker att jag bildar mig uppfattningar om situationer som inte överensstämmer med hans bild av dem.
Vad jag inte kan förstå är att han inte försöker rätta till dem då? Varför försöker han inte kommunicera?
Varför nöjer han sig med att konstatera att jag tänker fel, och rycker på axlarna? Hur svårt kan det vara att skriva ner några rader om vad som inte stämmer? Hur svårt kan det vara att slå en signal och berätta?

Det han inte förstår är att mina referensramar från honom handlar om en tid när det var "han och jag". Jag vet ju vad han är kapabel till. Precis som han vet vad jag är kapabel till. Det är väl den enda verklighet vi har av varandra. Jag vet att tid till prat aldrig har varit ett bekymmer för honom, det handlar om vilja.

Igår insåg jag plötsligt att han vet för lite om mig. Den bild han har av mig gör lite ont att se för mig. Det är nog inte den person jag vill vara, från en utomståendes perspektiv.
Hur kunde den bli så fel? Är det den bilden han ska förmedla till andra nu?

Jag hann till och med fundera på om senaste ( eller kanske sista) gången vi sågs var hans sätt att "göra rätt för sig". Lite "nu när jag var en sån skitstövel så får jag väl lov att ta nån dejt och göra det jag ska så jag inte får skit för det också"
Han kanske inte ens hade lust?

Det är en del saker jag önskar att jag fick förklara för honom. Han svek mig så in i helvete, men jag stod kvar och lät honom göra precis det. Förklara. FÅ mig att förstå. Även om jag fortfarande inte har kläm på vad jag skulle förstå?

Men det gäller inte i det omvända fallet. Han är inte lika intresserad av att förstå mig, som jag av honom. Istället försöker han driva saker till sin spets på andra sätt. FÅ mig att säga att han ska försvinna ur mitt liv för alltid. Att han ska plocka bort mig, för mitt eget bästa. Så han slipper ta det beslutet själv. Det kommer jag aldrig att göra.

Jag är van att själv fatta beslut som gäller mig. Jag är van att få förklara varför jag gör som jag gör. Jag är bara inte så van vid någon som stänger av mig, som inte vill veta.