Saknar att berätta

Jag kommer att sakna dig, sa han.
Vad kommer du att sakna, frågade jag.
Dig svarade han. Och jag förstår inte. Hur ska han kunna sakna något han väljer bort?

När jag försöker se nyktert på livet och laga det som är skärvorna av mig funderar på vad jag saknar av honom.
Jag vill inte ha ett liv framför TVn med honom. Jag vill inte ha ett liv med disk, tvätt och bråk om matlagning med honom. Jag vill inte ha ett liv med slentrian med honom.

Jag vill ha ett liv med utvalda stunder där vi gör varandra lyckliga. Jag vill ha ett liv med stunder så fyllda av åtrå att ett ögonkast får oss att inte kunna motstå kyssarna. Jag vill ha hettan. Kvalitén. Jag vill ha enstaka nätter,dagar, timmar, med het sex. Olidligt.

Men jag vill också ha tankeutbytet. Orden. Inte som i ett vardagsliv. Som i ett speciellt liv som är bara hans och mitt. Jag vill kunna bedåra honom med det som är jag. Glittra och brinna. Jag vill kunna göra honom lycklig de timmar vi får ihop, inget annat.

Idag hittade jag filmklippet om mig på nätet. Ett sånt som vi har pratat om. Som han ville se. Jag saknar att jag inte kunde ringa och berätta. Jag saknar att jag inte kan låta honom få veta att det finns där, att han kan få se det. Sånna saker saknar jag.