Víllervalla

Fyra dagar och inte ett ljud. Och varför skulle han? Ser honom logga på. Ser honom logga ut.
Från kontakt flera gånger om dagen tilll absolut noll på alla fronter. Vad är det som skulle kännas så störande med att jag hade blockat honom? Vetskapen om att han inte fick bestämma?Ja, jäklar vad han saknar mig. Not.

Jag klandrar honom inte. Jag fattar att jag inte är särskilt rolig just nu, i alla fall inte med honom. Det finns bättre kriterier.
Vad sägs om kåt, glad och tacksam?

Ändå kan man ju fundera på vad det är han vill behålla med mig? Någon att prata med när han hamnar i en ny kris? Eller kanske snarare när han inte tar sig ur den han är i just nu?Det där med att lära sig av andras misstag är inte så dumt. Enklare än att göra dem själv faktiskt.

I natt hade jag väldigt åtråvärda tankar på honom i en speciell sitation. En situation som vi båda drömt om. Om man nu ska tro på det vi en gång pratade om tillsammans. Det mesta omvärderar man ju av förståeliga skäl. Det som sades ena dagen gäller ju inte nästa. Så kan man då vara säker på att det gällde dagen innan?

Hur som helst så spelade jag upp hela scenariot i mitt huvud i natt. Sköna tankar när man minns honom som han skulle ha varit då. Ibland tänker jag att jag skulle vilja prata om just det här med honom, men det kommer aldrig heller att bli. Hur skulle han få lov till det?Det känns lättare att avstå idag. Mitt i snökaoset fick jag insikten om att jag i alla fall går med rak rygg ut ur det här. Jag har för en gångs skulle faktiskt inte svikit en överenskommelse på en enda punkt. Jag har varit osannolikt ärlig hela vägen. Det känns bra.

Men självklart är det många runt omkring mig som fortsättningsvis kommer att få lida för det han åsamkat mig. Det är ju inte bara tilltron till honom,utan till folk överhuvudtaget, som fått sig en knäck. Och så här med facit i hand är jag inte säker på vad han vill,eller vad han tycker han egentligen har gjort mot mig. Jag är faktiskt inte säker på att han förstår.Tiden lär få utvisa det.

OM det är värt nåt.