Break or breakdown

I dag är en sån dag. Igen.
När jag klev ur sängen i går morse kände jag
att inget med Honom är värt det.
Det har varit värt massor.
Det skulle kunna vara det nu också
Han skulle så enkelt kunna ändra det,
Men han gör det inte

Det är märkligt, det var min första tanke.
Det var som att jag vaknade pånyttfödd. Eller snarare pånyttdöd.
Det är inte värt det. Jag håller på att dö inuti.

Varför undrar man då.
Jag tror det är det där med
att jag inte känner mig särskilt älskad längre.
Jag känner mig åtrådd ibland, men inte älskad.
Han blir kåt av tanken på mig, men han blir inte lycklig.
Det är en stor skillnad.

Är man älskad får man i alla fall någon att må bra
även när man inte ses.
Man får någon att vilja träffa en,
för att det ger en sån behaglig känsla.
Man får någon att vakna på morgonen och tänka
"Åh, vad jag skulle vilja träffa henne idag"
Man får någon att mitt på dagen tänka
"Åh, jag vill ringa henne och höra hennes röst"
Man får någon att på kvällen tänka
"Jag längtar tills vi får prata igen"

Är man åtrådd får man någon att träffa en
för att man ska få utlopp för lusten.
Det är sexet som är det primära.
Hon skulle gärna få göra mig lite kåt nu.

Det gör mig ledsen att bara vara åtrådd,
för den biten är lättare för honom att avstå.
Han tänker att vi har bra sex.
Sen är det bra med det.
Han tänker inte ens att han inte vill vara utan det.
Han tänker inte ens att det är något han längtar efter.
Så ser den svarta känslan ut i mig.

Det sorgliga är att sex är mitt enda medel.
Det enda jag kan erbjuda.
Det enda han vill ta emot.
Han kommer aldrig att vakna en morgon
och tänka att han vill träffa mig.
Han kommer aldrig att vakna en morgon och tänka,
jag måste fixa så att jag kan träffa henne,
för jag vill det verkligen.

Istället är det jag som försöker göra saker enkla för honom.
Jag lämnar mina erbjudaden. Kom hit. Vi ses här. Vi ses där.
Jag ska ut på fredag. Vart ska du? Du är ledig, eller hur?
Jag kläcker idéerna. Jag löser problemen runt omkring
så att det ska vara lätt för honom.
Så att inte minsta motståndets lag ska hindra honom.
Som att det blir för jobbigt att åka några mil.
Eller för struligt att rasta hunden sen.

Egentligen inser jag att han aldrig skulle träffa mig om jag
inte gav förslagen. Om jag inte slet och drog.
Om jag inte serverade allt på ett bräde.
Det tar hårt på självkänslan.

Han är ledig en hel vecka.
Han skulle aldrig tänka tanken att ses om jag inte frågade.
Varför gör jag mig så löjlig? Är han så viktig? Vad handlar det om?

Jag kan bli fruktansvärt avundsjuk på hans omtankar om Prinsessan.
Han hämtar, lämnar, fixar mobiler, ordnar skjutsar,
handlar, kör 60 mil för en systers TV, ja gud vet allt.
Det är han som är pappan. Som tar hand om allt.
Hon har det ju inte så lätt. Du vet barnen kräver sitt.
Hon bor så illa. Hon jobbar så mycket. Hon har ju ingen bil.
Hon behöver en riktig karl som tar hand om henne sexuellt.

När vi ska ses ska jag handla och fixa.
Jag ska boka och trixa. Ordna ett utrymme.
En gång när vi sågs var han bekymrad över mitt val av mat.
För det krävde tillbehör. Och han hade inga sådana där.
Sånt som potatis, rödbetor och hårdbröd.
Men det är väl självklart att jag hade med mig allt som behövdes?
Man kan väl aldrig utgå från att någon annan fixar
om man själv är ansvarig?
Ska jag ordna något, så ordnar jag väl allt?
Jag minns att jag tänkte
att han måste ha haft märkliga kvinnor tidigare.
Sådana som han fått ta hand om och lösa problem åt.
Kanske hade jag rätt, jag vet inte.

Jag tror han trivs med det.
Han vill gärna vara "grabben hela dagen",
den som har kontakter överallt
den som tapetserar åt exfrun,
den som släpper ifrån sig tusenlappar vid skilsmässan
den som hämtar TV-apparater,
den som bjuder på fika på jobbet,
den som vill känna att andra tycker han är generös.

Han är den som löser problemen
Den som inte knusslar om småsaker.
Det kanske han är tydligare i andra relationer,
jag vet inte.

Men jag vet att jag inte rikgit förstod hur han menade
med det han berättade
Om man varje dag bjuder på kakor,
åt någon som inte bjuder igen,
så kan man väl inte bli sur för det?
Då handlar det ju om att bjuda för att få något tillbaka,
inte för att man tycker om att ge?
Är det generositet?
Om man räknar med att allt måste betalas tillbaka?

Ibland tänker jag att pengar är det enda språk han förstår.
Eller det han förstår bäst. Därför använde jag det språket.
Där var det lättast att komma åt honom.
Eller få honom att förstå
Han inser vad jag fått betala i cash,
men han förstår inte vad jag har "pyntat" emotionellt.

Det är klart det är en jobbig känsla för honom
han vet att han står i skuld på något sätt
Jag skulle inte gilla att veta att jag utnyttjat någon heller
Jag skulle gladeligen betala mig ur en skilsmässa jag orsakat
Jag skulle säkert, precis som han, kunna använda ord som
"efter allt jag gjort för dig"
Där är jag ingen bättre människa.
Men vi ser olika på ärlighet.
På löften till just varandra

Det är jag som är mamman i vår relation.
Kanske är det så att jag måste vara det och ge honom energi,
för att han ska orka ta hand om den som vill bli omhändertagen?

Det är bara det att jag också skulle vilja känna
mig sådan ibland.
Omhändertagen. Älskad. Omkramad
Ibland.
Jag skulle vilja vara den som han ringer och säger:
"Kan du vika fyra timmar på tisdag för att se mig?" eller kanske
"Vill du se mig ett par timmar på fredag. Jag vet vad vi ska göra"'

**************************
Jag var ledsen när jag vaknade igår.
Jag ville inte belasta honom med det.
Bra, säger han. Hör av dig om du ångrar dig. Ha en bra dag.
Vad jag skulle önska att han istället tänkte
"Hon är ledsen. Då vill jag göra henne glad"
Vad jag skulle önska att han sa
"Jag ringer dig, jag vill höra varför du är ledsen"

Men det är inte min lott. Det är inte jag som får gråta.
Inte mot hans axel i alla fall.
Jag kan inte vara en oas om han får en massa trassel för min skull.
Jag måste vara glad och solig och sexig.
Inte bråka. Inte störa. Inte ställa krav.
Inte bevisa när han ljuger för mig.
Inte ställa honom mot väggen.

"Det räcker nu, jag vet att jag är en skit"
Okej? Varför inte sluta med det då?
Han skulle kunna vara en så bra kille om han tog saker på allvar.
Om han inte försökte ta den enkla vägen ut

Som idag.
Varför ljuga för sig själv och säga att han ska hämta Prinsessan
för att det är bra väder? När jag i samma sekund som han säger det
kollar vädret på nätet och ser att det blir katastrof i morgon.
Det är väl uppenbart att det finns andra skäl?

Eller som när han säger att han har slut batteri i mobilen som dog.
Och jag vet att han fått mina sms hela dagen,
eftersom jag fått leveransrapporterna på dem.
Ljuger han bara för mig, eller ljuger han för sig själv också?

Bra, säger jag, då har du ju torsdagen fri till "oss" då.
Jag vet inte varför jag säger det.
För att se vad han ska säga härnäst?
För att visa att jag i alla fall försökte?
För att konstatera att han ska ta till en nödlögn igen?
VI vet ju båda att han vill ha två dagar fria med
Prinsessan så att de äntligen ska få vara ostörda ihop.

Så varför frågar jag om torsdag?
För att ge honom dåligt samvete?'
Eller för att pressa honom att för en gångs skull säga som det är.
Att han vill ta hem henne
för att de ska göra något kul ihop på torsdag?

Jag vill ju inte det egentligen.
Vill inte att han ska må dåligt av mig.
Jag vill ju att han ska tänka
" då får jag torsdag ledig så att vi kan ses en stund"
Jag vill ju att han ska känna lusten efter att se mig.

Jag vill ju att han ska ha samma blick som i sängen i måndags,
när jag i korta glimtar kände mig både åtrådd och älskad igen.
Men det är svårt att känna sig älskad av ord.

Lyssna på vad jag säger, säger han.
Men det hjälper ju inte att han säger att han tycker mycket om mig,
att han vill ses, att han längtar.
När han sedan rycker på axlarna åt det när jag är utom synhåll.
När han hellre tar en promenad med hunden än att träffa mig.
När han aldrig aktivt ger ett förslag på att vi ska ses.
Utan i bästa fall nappar på det som jag slänger ur mig.
Med viss tvekan dessutom. Och bara om inget annat dök upp.
Jag känner mig som ett äckligt plåster.

Det är som att jag är älskad
bara i just det momentet när jag ligger naken framför honom.
För just då finns inget annat.
Jag önskar bara att det var de stunderna jag kunde leva på.

Men jag inser att det räcker inte.
Jag måste få känna att han vill
Även när våra kroppar inte är klistrade mot varandra

"Im not a perfect girl
but I should get what I deserve "
Amy Diamond ur What´s in it for me