Det ultimata läget
Jag är förmodligen galen.
Men då är jag väl det då.
Det känns ändå som jag gjorde rätt.
Jag hade inte ens ställt klockan i morse.
Så säker var jag på att han inte skulle höra av sig.
Så jag sov faktiskt djupsömn, och var fruktanvärt yrvaken när min telefon pep.
Tur att jag hade ljudet på i alla fall.
Det värsta var nog att det lät som att han lika gärna skulle ha varit hemma.
Fast såhär i efterhand tror jag inte det.
Sju timmar ihop. Det är länge det.
Sju timmar med prat, tankar, funderingar.
Sju timmar...som bara försvann.
Det var lite avvaktande. Jag visste inte var jag hade honom.
Han säger att han inte visste var han hade mig. Fast jag tror honom inte.
Sanningen att säga så tänker jag mellan varven att jag borde kunna avstå.
Ibland när jag iakttog honom idag tänkte jag samma sak.
VI satt där i bubblorna och lekte med tankar. Båda två tror jag.
Men det är det där med ögonkasten. Blickarna. Leendet. Pratet.
Det behövdes bara en beröring. Han fick ta första steget.
Det var ljuvligt att leka med känslan under dagen.
Nudda, småsmeka, slicka, röra, beröras.
Men jag hade önskat att jag hade kunnat leva ut mer.
Det är en skön känsla att få honom så het. Ångande.
Häftigt när det kommer så plötsligt att man knappt hinner reagera.
En skön känsla att ha honom avslappnad efteråt.
Och min känsla när vi åkte hem var att det nog skulle dröja innan vi ses igen.
Och jag saknade hånglet, det där häftiga.
Fem minuter. Det var vad jag hade tänkt att vi skulle använda till att avsluta dagen lite rart.
I mörkret på en avlägsen parkering.
Det blev trettiofem. Hans läppar mot mina sätter igång min vildaste lust.
Jag blir som vax i hans händer. Pratviskandet tunga mot tunga gör mig galen.Orden. Åtrån.
Han har gudomliga händer. Hans tunga är oemotståndlig.
I mörkret där tappade jag totalt all sans och vett. Han också.
Urladdningen var så skön. Så skön.
Jag kommer på ett annorlunda sätt med honom. Svårt att beskriva.
Jag älskar att känna honom i mig. Pulsen. Ryckningarna.
Hans stön. Hans händer om mina höfter.
Sen var vi svttigare än innan vi åkte.
Jag tror vi fick ihop det till slut. Vi hamnar på rätt nivå.
Två människor som tycker mycket om varandra. Som kan dela lek och allvar.
Som kan prata, känna och leva. Prata om allt. Trivas ihop
Och som dessutom har åtrån. Lusten.
Som vet att vi kommer att ha alldeles underbar sex innan vi tar adjö.
Det är det ultimata läget.
Men då är jag väl det då.
Det känns ändå som jag gjorde rätt.
Jag hade inte ens ställt klockan i morse.
Så säker var jag på att han inte skulle höra av sig.
Så jag sov faktiskt djupsömn, och var fruktanvärt yrvaken när min telefon pep.
Tur att jag hade ljudet på i alla fall.
Det värsta var nog att det lät som att han lika gärna skulle ha varit hemma.
Fast såhär i efterhand tror jag inte det.
Sju timmar ihop. Det är länge det.
Sju timmar med prat, tankar, funderingar.
Sju timmar...som bara försvann.
Det var lite avvaktande. Jag visste inte var jag hade honom.
Han säger att han inte visste var han hade mig. Fast jag tror honom inte.
Sanningen att säga så tänker jag mellan varven att jag borde kunna avstå.
Ibland när jag iakttog honom idag tänkte jag samma sak.
VI satt där i bubblorna och lekte med tankar. Båda två tror jag.
Men det är det där med ögonkasten. Blickarna. Leendet. Pratet.
Det behövdes bara en beröring. Han fick ta första steget.
Det var ljuvligt att leka med känslan under dagen.
Nudda, småsmeka, slicka, röra, beröras.
Men jag hade önskat att jag hade kunnat leva ut mer.
Det är en skön känsla att få honom så het. Ångande.
Häftigt när det kommer så plötsligt att man knappt hinner reagera.
En skön känsla att ha honom avslappnad efteråt.
Och min känsla när vi åkte hem var att det nog skulle dröja innan vi ses igen.
Och jag saknade hånglet, det där häftiga.
Fem minuter. Det var vad jag hade tänkt att vi skulle använda till att avsluta dagen lite rart.
I mörkret på en avlägsen parkering.
Det blev trettiofem. Hans läppar mot mina sätter igång min vildaste lust.
Jag blir som vax i hans händer. Pratviskandet tunga mot tunga gör mig galen.Orden. Åtrån.
Han har gudomliga händer. Hans tunga är oemotståndlig.
I mörkret där tappade jag totalt all sans och vett. Han också.
Urladdningen var så skön. Så skön.
Jag kommer på ett annorlunda sätt med honom. Svårt att beskriva.
Jag älskar att känna honom i mig. Pulsen. Ryckningarna.
Hans stön. Hans händer om mina höfter.
Sen var vi svttigare än innan vi åkte.
Jag tror vi fick ihop det till slut. Vi hamnar på rätt nivå.
Två människor som tycker mycket om varandra. Som kan dela lek och allvar.
Som kan prata, känna och leva. Prata om allt. Trivas ihop
Och som dessutom har åtrån. Lusten.
Som vet att vi kommer att ha alldeles underbar sex innan vi tar adjö.
Det är det ultimata läget.

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home