Dagen efter

Det är faktiskt en bra start på dagen att mötas av hans sms. Jag blir glad helt enkelt.
För övrigt är jag fortfarande lite snurrig i känslan.
Jag kan fortfarande känna saknaden efter vår tidigare så täta kontakt.
Jag kan fortfarande känna saknaden över att vi inte skrattar och skojar som förr.
Men samtidigt så tror jag att vi kommer tillbaka dit.

Det måste få flyta lite vatten under broarna.

Har tänkt mycket på hur kontakten kommer att se ut om vi aldrig pratar mellan varven överhuvudtaget. Om det bara blir så att han hör av sig var tredje vecka och tycker vi kan ses?
Det kommer förstås inte att funka alls. Precis som med alla andra känlsor behöver lust underhållas. Den behöver underhållas med lite knäppt prat, lite anspelningar, lite pirr.
Och frågan är om han vill att den ska det, jäven om ag vet att han gillar lusten, åtrån, hettan.....med mig.

Kan fortfarande känna hans hand runt mitt skinnstövelklädda ben...när han viker det åt sidan.
Kan fortfarande känna hans hand ovanför kanten på mina stay up:s...när han vet vad som väntar
Kan fortfarande känna hans andedräkt i mitt öra, hans viskande röst, flämtande andhämtning..

Det är så mycket mer jag kan känna. VI skulle inte behöva någon startsträcka nu heller....bara ren och skär lust....hetta....åtrå....och så explosioner mot hans mun...i min mun...sådär som att man aldrig skulle släppa taget om varandra.....

Jag får nog gå och diska ett tag.